Peter Dahl, Vadstället – säljs på Moderna den 16-17 november

I sina memoarer beskriver Peter Dahl sin debut 1967:
“Min utställning visade i stor utsträckning nakna kroppar, i en del fall i stora mängder. Några som såg utställningen talade om koncentrationslägren, andra om gruppsex. Jag såg det som helvetesskildringar som skulle tolkas som både och. Skapa osäkerhet. Är ett bad ett bad eller en gaskammare? Det var titlar som Massa (travar av kroppar), Kö (ihopträngda kroppar), Bad (av tveksamt slag).”

Nakna kroppar är naturligtvis ingen ovanlig syn i Peter Dahls konstnärskap. Oftast figurerar de i en mer välbekant backanalisk yra eller i förtätade kärleksmöten. Vadstället ingår i en serie bilder från 1990-talets början som tematiskt påminner om debuten, men som i högre grad slår an en ton av helvetesskildring än något erotiskt. Formatet är betydligt större, men titlar och motiv klingar välbekant: Floden (en oändlig rad av nakna plågade människor sammanpressade i ett landskap som inte kan kallas annat än helvetiskt); Fasa (människor lemlästade av soldater); Badet (tvagning i ett mörkt hav inför det slutgiltiga).

”Det är ju det här jävla våldet som har kommit tillbaks till Europa”, berättar Peter Dahl i ett tv-program och syftar på kriget i det forna Jugoslavien som inleddes 1991. Samtidigt får vi veta att målningarna gjordes under en period då konstnären kände sig ovanligt harmonisk. ”Det är lättare att måla svart och ruskigt när man mår bättre. När man mår sämre blir det gladare.”

Vadstället skiljer sig trots allt från de andra apokalypserna i serien. Här tillåter sig konstnären att leka lite med formerna när parets armar nästan omärkligt flyter in i varandra. Det är ett lustfyllt grepp som vi sett tidigare, bland annat i nämnda Bad, Vem är krogens konung, 1981 och Löst prat, 1987. Men befinner vi oss i en helvetesmarsch? Peter Dahl invänder mot att målningen handlar om krig utan mer om ”känslan av att man går in i mörkret”. Kanske är det Dagens Nyheters konstkritiker Torsten Bergmark som når kärnan i vad dessa blottade kroppar uttrycker i sin recension av Peter Dahls debutställning 1967: “Som jag uppfattar det gör nakenheten dessa människor extremt utsatta, utlämnade; nakenheten är ett tillstånd av yttersta utblottning som samtidigt frilägger en elementär mänsklighet bortom det individuella.”

Onekligen är det svårt att se något hoppfullt i en ”yttersta utblottning” bland rader av ihopbuntade människor. Men hos paret i Vadstället som mödosamt tar sig fram tillsammans i ett ännu delvis upplyst mörker, så tätt sammanflätade att deras armar vävs ihop till ett, anas väl ändå möjligheten att det mänskliga frilägger något utöver den individuella och ensamma döden och uppgår i vad som skulle kunna kallas kärlek och hopp. Om det så vore under en vandring över floden Styx.

Säljs på Moderna & Nutida den 16-17 november
Peter Dahl, “Vadstället”
Utrop 200 000 – 250 000 SEK.