Oemotståndlig kamésamling i höstens Klassiska & Asiatiska
Kamésamlingen kommer att ingå i Fine Art-auktionen Klassiska & Asiatiska på Stockholms Auktionsverk den 5–6 december och visas på Nybrogatan 32 mellan den 29 november och 4 december.
Lavasten, snäckskal, agat, ben, smaragd och guttaperka – en kamé kan se ut på många olika sätt. En mångsidighet som blir uppenbar när Stockholms Auktionsverk nu säljer en betydande samling om 51 föremål som sträcker sig från romerska antiken till 1900-talets mitt. En bred samling inom ett nischat område som tidigare varit utställd i sin helhet på Hallwylska museet och med utvalda delar på Nationalmuseum och Prins Eugens Waldemarsudde
– Kaméer är en väldigt komplex konstform där man ur ett enda stycke lyckats mejsla ut skuggor och detaljer med största omsorg. Jag hoppas verkligen att den här samlingen ska få uppskattningen den förtjänar. Kamésmycken är så mycket mer än massproducerade hängen, de är små konstverk som man lagt ner helt otroligt mycket tid och hantverksskicklighet på. Snäckskal och lavasten är relativt enkla att bearbeta men kaméerna i ädelsten tar otroligt lång tid – de i agat har säkert tagit ett år att göra, berättar Sandra Johansson som är smyckesspecialist på Stockholms Auktionsverk.
Kaméer och intaglier är en skulptural konstart i miniatyrformat som inte bara är vackra att titta på, utan ger även betraktaren en unik möjlighet att blicka rakt in i historien. De avslöjar beteenden och seder, historiska och sociala händelser som präglat vårt förflutna. Under grekiska och romerska antiken var de ett tydligt statusobjekt. Intaglier – som innebär en fördjupad gravering – användes som sigill för att identifiera sig, skydda egendom och autentisera dokument. De värderades så högt att man vid sin död kvarlämnade instruktioner om hur sigillen skulle användas, inte sällan begravdes man med sitt sigill för att vara på den säkra sidan. Det var ett statusobjekt som försäkrade andra om vem man var och vad man hade för ställning.
Den romerska storhetstidens krigsherrar använde kaméer som dekoration på sina rustningar för att inbringa styrka i strid, som nålar för att säkra sina kappor men även som föremål att samla på för nöjets skull. Gudarna och gudinnorna Jupiter, Minerva, Juno, Roma – den romerska versionen av vishetens och krigets gudinna Athena – och andra allegoriska figurer var populära motiv. De symboliska sniderierna var mycket viktiga för romarna och symboler för lycka, kärlek, magi och tillbedjan återkommande teman.
Under medeltiden och renässansen kretsade motiven kring den kristna tron och var något man hämtade styrka ifrån. Man vände sig då helt emot de antika förlagorna och gjorde om sina gamla kaméer till mer moderna versioner. Det uppfanns helt enkelt en ny kontext för att få bort den romerska symbolismen och gudabilderna till fördel för mer kristna motiv. Samtidigt som materialen hade egna betydelser, där olika ädelstenar ansågs ha olika egenskaper och i många fall användes som medicin.
Tidigt under 1800-talet vände vinden i smyckeskrinen återigen och man började tillverka nya kaméer med antikens smycken som förlaga, Napoleon hade tagit över Frankrike genom revolutionen och alla uttryck från det gamla romarriket blev högsta mode. Under den tiden blev kaméernas porträtt stramare och helt befriade från lull-lull. Men när drottning Viktoria kom till makten i England runt 1840 blev avbildningarna mer romantiska med blommor och sentimentala detaljer – hennes kärleksfulla äktenskap med prins Albert avspeglades i de flesta konstnärliga uttryck under den här tiden.
– Det är så kul med den här samlingen och med kaméer som uttryck, det är enkelt att följa de historiska epokerna genom dem. Man ser precis vilken teknik som fanns och vilka trender som rådde. Samtidigt som det är väldigt rörande att titta på smyckena och låta fantasin springa i väg. Var för sig är de ju 51 väldigt personliga gåvor som är menade att bringa lycka eller uttrycka kärlek till sina mottagare, många har utformats med en speciell person i åtanke. De är små miniatyrkonstverk som rymmer otroligt mycket mer än vad ögat kan se.
