OLOF WESTERBERG (spegelmakare, glasslipare och tillverkare av ljuskronor i Stockholm 1769-1811), ljuskrona av Haga-modell, högklassigt gustavianskt stockholmsarbete, signerad Olof Westerberg på en droppskål.

För sex ljus, brännförgylld stomme i mässing, behängd med olikslipade prismor i form av droppar, klumpar, knappar och ovaler, krönt av pagodformat tak med plymer, sex kedjor med fönsterglasbindningar förbinder krönet med ljusringen, löst hängade mittstång med tre etagé, ljusringen med lejonmaskaroner och kulor, uppsvängda S-formade ljusarmar med snäckanfanger, paraplyformade droppskålar och urnformad ljuspipa, lösa manschetter, korgbotten med öppen mitt och avslutande kläppar, höjd 101, diameter 70 cm

LITTERATUR: Ingrid Sjöström, red.: Haga - Ett kungligt kulturarv, Karlstad 2009, sidan 167, jämför variant i Sängkammaren på Gustav III:s paviljong
Bukowski Auktioner, Important Winter Sale, 2022, nr 83, jämför "Österbykronan" i Haga-modell

Olof Westerberg tillhör en av de få tillverkare av ljuskronor under 1700-talet som signerade och ibland daterade sina alster, antingen genom ristade märkningar på delar i stommen eller på små ihopvikta lumppapperslappar. Tack vare hans framsynta märkningar får vi en unik inblick i den gustavianska tidens belysningsföremål. Auktionens ljuskrona representerar Westerbergs absoluta mästerverk och de vackraste Hagakronorna som tillverkats. Proportionerna är fulländade och hantverksmässigt är utförandet mycket välgjort. När man tittar på kronan så har man endast använt den absolut bästa kvalitén på samtliga prismor, mycket tjocka och nästintill blågröna till färgen. Dessa prismor måste ha varit extremt dyrbara på gustaviansk tid, en teori är att de importerades från England/Irland vilket var dyrare än de mer vanligen förekommande böhmiska och svenska prismorna. Pagodtaket är av fantastisk metallkvalitet och att det är invändigt förgyllt skapar en underbar ljuspunkt när man ser kronan underifrån.

Få platser i Sverige är så intimt förknippade med Gustav III som Hagaparken vid Brunnsviken, här skapade kungen sitt eget Campagna Romana, med italienskklingande namn som Albano, Frescati och Tivoli. Redan som kronprins, under sommaren 1767, hyrde Gustav III Haga gård, och fyra år senare köpte den nyblivna kungen gården. Gustav III:s plan var ursprungligen att anlägga en mindre engelsk park vid Haga och åren 1771-1780 byggdes en enkel park med promenadvägar på Brunnsvikens tre holmar. 1785 sålde kungen Ekolsunds slott och förvärvade samma år Brahelunds gård vilket utvidgade Hagaparken mot norr till mer än den dubbla storleken.

Gustav III var själv mycket engagerad och utförde egna skisser både till parken och till byggnaderna, arkitekterna bakom området var Fredrik Magnus Piper, Louis Jean Desprez, Olof Tempelman och Carl Christoffer Gjörwell d.y. Kungens egen paviljong, även kallat Haga lilla slott, blev en exklusiv tillflyktsort från Stockholms slott. Paviljongen uppfördes 1787–1792 med Olof Tempelman som arkitekt och Louis Masreliez som inredningsarkitekt. Här skapades en av de absoluta höjdpunkterna i den svenska konsthistorien, som än idag lockar besökare från hela världen för att uppleva den gustavianska stilens starkast lysande exempel. Det var också från Haga som kungen begav sig till Stockholm, den 16 mars 1792, för att delta i maskeradbalen på Operan, där attentatet mot Gustav III slutligen ändade hans liv den 29 mars samma år.

Inredningen av Gustav III:s paviljong blev i flera fall stilbildande, där Erik Öhrmarks sullastolar har fått en närmast ikonisk status även i modern tid. Förutom väggfast inredning, möbler och konsthantverk så har byggnadens ursprungliga ljuskronor haft en bestående popularitet och blivit synonyma med begreppet Hagakrona. I byggnaden återfinns fortfarande åtminstonde sex versioner av ljuskronan på samma tema. Förebilden för dessa hämtades från kontinentala Louis XVI ljuskronor, som i likhet med övrigt under den gustavianska eran omformades i en försvenskad variant. Ljuskronorna levererades till Haga av gross- och möbelhandlaren Carl Adolph Grevesmühl (1744-1827), vars familj flyttade till Sverige från Mecklenburg i början på 1700-talet.

Smärre slitage, nagg, ställvisa kompletteringar och lagningar.