GUSTAF FJAESTAD (1868-1948). Norrsken.

Olja på pannå, 121 x 118 cm. Signerad G Fjaestad.

I natt kastas solvindarnas partiklar över himlavalvet och överjordiska färger skapas i mötet med vår atmosfär. På den stjärnbeklädda himlen sker ett sällsynt färgspel som lyser upp den mörka natten och får miljoner snökristaller att lysa och gnistra.

Den store naturskildraren Gustaf Fjaestad föddes i Stockholm år 1868. På Konstakademien, där han studerade mellan 1891-1892, kom han, sin konstnärlighet till trots, inte till sin rätt. Men som den naturmänniska han var, fann han i det parallella friluftsmåleriet, som opponenterna fört med sig från Paris, mod och inspiration. Av Konstnärsförbundets stora företrädare fick Fjaestad se och lära av ett friare landskapsmåleri. Bruno Liljefors blev en särskild mentor för honom när han fick assistera honom i arbetet med panoramorna av svenska landskap till Biologiska museet. Nationalromantiken var nu etablerad i landet och med sina kommande naturskildringar förvaltade Fjaestads sina föregångares konstnärliga utveckling.

Till Värmland hade Fjaestad primärt sökt sig på 1890-talet för skidåkningens skull, och då funnit sitt konstnärliga signum, en stilla skog i rimfrost och tung vinterskrud. Ett tjugotal vintermotiv hade han hunnit med när det var dags för Stockholms stolta Konst-och industriutställning år 1897. Här träffade Fjaestad sin blivande hustru, den skånska textilkonstnären Maja Hallén. De två delade naturintresset och begav sig året därpå upp till Arvika där de skulle få bo hos vännen, skulptören Christian Eriksson, i en timrad byggnad med bostad och ateljé, kallad Oppstuhage. I Arvika rådde en blomstrande hantverkaranda och samhörighet som Gustaf och Maja trivdes i. De byggde snart sitt eget hus, Kampudden, och skulle bli centralgestalter den växande konstnärskolonin “Rackstadgruppen”, vid sjön Racken.

Fjaestads naturskildringar kom att utvecklas under hela hans långa konstnärskap. I hans snömåleri höll han sig ofta till ett bildrum med ett närplan och mittzon vilket gör att betraktaren kommer nära motivet. I detta manér är auktionens verk utfört på ett mycket lyckosamt sätt. Från betraktarens plats på en kulle framför en annan syns ett skidspår, som visar samhörigheten mellan människa och natur och leder en inåt. Snövallarnas och grenverkens mjuka och dekorativa konturer är målade med den organiska jugendstilens precision. De pointillistiska inslagen visar en utveckling i Fjaestads stämningsmåleri, och får de små flingorna att lysa och inbringa en särskild mystik åt motivet.

I få andra verk finns en naturlyrik jämfört med den i auktionens verk. Det förtrollande skådespel ur världsrymden som möter vår jords snötäckta gran och mark, har Fjaestad lyckats fånga och förmedla med precision och stor känsla. Landskapet bjuder in oss till att njuta och beundra en storslagenhet i stillhet.

Slitage på färgen vilket visar sig i vita spridda partier mest i nedre och mittersta partiet av motivet. Krackelyr i pannån vilket framkommer mest i det övre högre hörnet samt nederst i motivet, synligt utan UV-lampa.