GOTTLIEB IWERSSON (mästare och hovschatullmakare i Stockholm 1778-1813, slottssnickare omkring 1784), salongsbord, högklassigt sengustavianskt stockholmsarbete, fanerad och massiv mahogny, beslag i mässing.

Övre kanten med tandsnitt och pärlstav, kannelerade hörn, räfflade fält med mässingskant, fronten med en låda, genombrutna hörnkonsoler, benanfanger med linser, svarvade ben, klossar med linser, fotkryss med svarvad urna med hänklar i mässing, skiva av portoromarmor, höjd 89,5, 79 x 42 cm

PROVENIENS: Slottssnickaren Gottlieb Iwersson (1750-1813) gift med Maria Elisabeth Bülow (1750-1814), Stockholm
deras dotter Kristina Fredrika Iwersson (1781-1841) gift med Michael Claeson (1767-1818)
deras dotter Charlotta Wilhelmina Claeson (1803-1862) gift med Johan Petter Ekman (1804-1889), Grangärde
deras son stadsläkare Isidor Ekman (1829-1916) gift med Edla Teresia Ottilia Gripenberg (1841-1918), Hudiksvall

LITTERATUR: Ernst Fischer: Gottlieb Iwersson, Göteborg 1916, sidan 48, omnämnt i Iwerssons bouppteckning "Meubler och Husgeråd, I Förmaket. 1 Pelare Bord af mahogny med swart och gul marmorskifwa 15 :-"; bild 37, salongsbordet avbildat

Gottlieb Iwersson föddes den 9 juni 1750 i Malmö och var son till snickaren och åldermannen Olof Iwersson och Greta Pehrsdottter. Som 16-åring startade Iwersson som snickarlärling hos fadern och 1769 blev han utskriven som gesäll. Förutsättningarna att bli mästare i Malmö visade sig dra ut på tiden och Iwersson sökte sig därför till Stockholm och arbetade som gesäll hos Nils Dahlin och Petter Liunggren. Iwerssons långvariga utbildningsgång från gesäll till mästare, ej mindre än nio år, var långt ifrån ovanlig i Stockholm under senare hälften av 1700-talet. Det ingick nämligen i snickarämbetets politik vid denna tid att reglera tillströmningen av nya mästare för att så långt möjligt förhindra besvärande konkurrens. Detta förhållande medförde att åtskilliga snickargesäller i otålig väntan begagnade möjligheten att gå förbi ämbetet genom att söka mästarskap som ebenister under hallrätten. En annan möjlighet var att söka mecenatskap hos kungen genom vissa kanaler och få i uppdrag att utföra en möbel för denne. Detta tillvägagångssätt hade utnyttjats av gesällerna och blivande hovschatullmakarna Lorentz Nordin, Samuel Pasch och Georg Haupt, vilka på så sätt mer eller mindre tilltvingat sig mästarskap av skråämbetet.

Iwersson anhöll direkt hos Gustav III att för göra ett mästarprov, en beställning på en sekretär, vars ritning daterad 21 mars 1778 godkändes av kungen. Sekretären, ett skåp med skrivklaff "en abattant" för Gustav III, har tydlig inspireration av Georg Haupts 1774 utförda mineralskåp för prinsen av Condé. Intarsiaarbetet med riksvapnet på klaffen och sinnebilder för konst och vetenskap på den underliggande lådan visar dock ett anmärkningsvärt kunnande i denna teknik, i vilken Haupt var den obestridlige mästaren. Den 21 maj 1778 antogs Iwersson som ämbetsmästare och följande år öppnande han sin egen verkstad.

Som ämbetsmästare kom Iwersson att inta en ledande ställning inom sitt yrke, poängterad genom utnämningen kring 1784 till kunglig slottssnickare och schatullmakare. Hans verkstad sysselsatte, när den var som störst på 1790-talet, sex till nio gesäller, ett jämförelsevis högt antal. Verksamheten omfattade inte bara framställning av möbler utan även utförande av fast rumsinredning, som ju föll inom snickarämbetets kompetensområde, exempelvis inläggning eller reparation av parkettgolv.

Fram emot mitten av 1780-talet började Iwersson tillämpa den nya möbelstil närmast efter engelska förebilder, som introducerats i början av årtiondet av exempelvis ebenisterna Anders Scherling och Lars Almgren i Stockholm, allmänt känd som den sengustavianska stilen. Den framträdde inte som den föregående med inläggningar av olika träslag och dekorativa metallbeslag utan med släta mahognyytor och smala mässingslister. Men jämsides fortsatte Iwersson en period i begränsad omfattning tillverkningen av möbler i traditionell Haupt-stil. Under det sista årtiondet av 1700-talet och det första av 1800-talet är hans möbler genomgående av mörk mahogny, ofta utsmyckad med kannelerade pilastrar med förgyllda kapital samt med ornamentalt utformat listverk av metall i geometriska figurer, påminnande om franska möbler i direktoire-stil.

Obetydliga lagningar, smärre nagg och enstaka avslag

Nyckel/nycklar finns.