STUREFORSSPEGELN av BURCHARDT PRECHT (1651-1738, hovbildhuggare 1681), högklassigt stockholmsarbete i karolinsk barock, stomme i furu, dekor av gjutna och förgyllda blyornament, infattade glas med dekor i verre églomisé och sköldpaddsimitation.

Krönt av grevlig krona på kartusch, ansiktsmaskaron, parställda lejon med attribut i form av rättvisans svärd och frihetsstången, oval medaljong, dekor av akantus och bladfestonger, sidorna med blomsterkorgar, ramen med joniska kapitäl, illusoriskt kannelerade pilastrar, mittglaset fasetterat och kvicksilverfolierat, 189 x 104,5 cm

PROVENIENS: Tidigare i grevliga ätten Bielkes samlingar, Sturefors slott, Vists socken, Östergötlands län

LITTERATUR: Svenska slott och herresäten vid 1900-talets början, Östergötland, Stockholm 1909, sidan 8, avbildad i Svarta skåprummet på Sturefors
Slott och herresäten i Sverige, Östergötland, del 2, Malmö 1971, sidan 258, avbildad i Svarta skåprummet på Sturefors

Inför vårens Klassiska auktion har Stockholms Auktionsverk fått uppdraget att sälja en av Burchardt Prechts praktspeglar med en enastående proveniens från grevliga ätten Bielke på Sturefors slott i Östergötland.

Burchardt Precht föddes i Bremen 1651 och fick sin utbildning hos brodern Christian, som liksom fadern var bildhuggare. 1674 kallades Precht till Stockholm för att biträda Nicolaes Millich vid inredning av Drottningholm för riksänkedrottning Hedvig Eleonora d.ä. Efter sju år i landet utnämndes Precht till hovbildhuggare och hade då ett nära samarbete med Nicodemus Tessin d.y. Tillsammans reste dessa 1687 till Frankrike och Italien för att studera, sedermera kom Tessin och Precht att introducera guldbarocken till Sverige.

Som spegelmakare hämtade Precht sin inspiration från framförallt internationella förebilder i Frankrike. Han förenklade produktionen genom att gjuta dekorbeslag och lister i bly istället för att skulptera dem i trä. Kungsholms glasbruk kunde vid denna tid inte tillverka glas av tillräckligt hög kvalitet varför Precht importerade glas, från det forna hemlandet Tyskland, som sedan polerades och folierades i den prechtska verkstaden.

Av riksänkedrottning Hedvig Eleonora d.ä.:s hovkassabok framgår tydligt att träskurna tavelramar var ganska billigt att framställa i jämförelse med speglar, år 1699: "Två stora speglar med glasramar och »kronament» öfverst, lister i upphöjdt löfverk af Italienskt arbete:. För stycket 450 D. S.", år 1707: "Tre tafvelramar till änkedrottningens porträtt, snid. o. förg. k 28 D. S."; "Stor spegel med ram av kristall med allehanda historier in glas geschnitlen på uppsatsen och på ramen. 1,600 D. S."; "En spegel s ofvan. Kallad italiensk. 1,600 D. S."

1747 lät den dåvarande ägarinnan till Sturefors, Christina Piper (1673-1752), omvandla sina egendomar till fideikommiss för att trygga deras framtid. När Piper avled 1752 övertogs Sturefors av fideikommissarien, den 28-årige dottersonen, hovmarskalken Nils Adam Bielke (1724-1792), vars farfar var den ryktbare greve Nils Bielke (1644-1716) på Salsta. I sin artikel om Sturefors, i "Svenska slott och herresäten vid 1900-talets början", utgiven 1909, konstaterar konsthistorikern Axel L. Romdahl att: "Denna historiskt och konstnärligt fängslande byggnad utgör ramen kring den rikaste samling af möbler, keramik, silfver, vapen, porträtt och andra konstverk. Ordet samling betecknar dock i detta fall ej resultatet af en afsiktlig samlarverksamhet, ett hopköpande af dyrbarheter. Hvarje föremål på Sturefors har kommit dit på historisk väg, genom köp eller gåfva på den tid då det tillverkades, genom arf och testamente".

Mot bakgrund av att Sturefors varit samlingsplats för framförallt ätten Bielkes historiska föremål och då inte minst Nils Bielkes, som blev stamfar för grevliga ätten, då han upphöjdes till greve under namnet Bielke år 1687. Nils Bielke var framstående militär och diplomat, under åren 1679-1682, var han ambassadör i Frankrike, 1687-1698 generalguvernör i Pommern och fältmarskalk 1690-1697. Trots stora insatser som högste ansvarig för Pommern minskade hans inflytande under Karl XI:s senare regeringsår och till slut föll han fullständigt i onåd. Sedan Karl XII tillträtt som kung ställdes han inför rätta för maktmissbruk av flera slag, han dömdes av hovrätten till att mista liv, ära och gods, men benådades dock till livet av kungen. Av sina fasta gods fick han endast behålla Gäddeholm och Salsta. Hela rättegången ansågs bero på intriger inom hovet och Bielke misstänkte att Carl Piper låg bakom, vars dotter sedermera gifte sig med Nils Bielkes son Thure Gabriel.

Att speglar av den typ som auktionens representerar var förbehållna hovet och högadeln under den karolinska eran framgår tydligt av hovkassaboken 1699, då en liknande spegel "Kallad italiensk" kostade 1.600 daler silvermynt. I litteraturen omnämns också Stureforsspegeln felaktigt som venetiansk, vilket snarare är ett uttryck för Prechts förmåga att skapa högklassiga speglar av internationellt snitt även i Stockholm. Intressant är också att notera spegelns kröndekor med den grevliga rangkronan överst, omgiven av två lejon med attribut i form av rättvisans svärd och frihetsstången. Den sistnämnda symbolen har sina rötter det romerska riket och återkom under renässansen och användes flitigt under inte minst 1700-talets frihetssträvande. I sammanhanget med Stureforsspegeln kan man ju endast spekulera i varför dessa två symboler ställs mot varandra, kanske handlar det om att fälla och fria, som i fallet med Nils Bielkes dom och benådning.

Smärre dekorskador, krönet med lagningar och förstärkningar, bakstycket möjligen 1800-tal.