BYRÅ, högklassigt gustavianskt stockholmsarbete, utförd i Georg Haupts krets under 1770/80-talet, fanerad med amarant, buxbom, färgad björk, lönn och palisander, matterade, polerade och ciselerade brännförgyllda beslag i brons.

Fronten med utskjutande mittdel, översta lådfronten med bandfläta, fleuronger och växtornamentik, matterad och polerad facklist, samkomponerad front med fältindelning, centralt motiv inom friser och fält med graverad lagerfestong illusoriskt upphängd i fleuronger, sidofält inläggningar av spaljémotiv fyllda med blomrosetter, draghandtag i form av lagerkransar och linser, lambrekängen med beslag av kornisch med bandrosett och bladstav, snedställda hörn med konsoler av växtornamentik och voluter, sidostyckena med friser med graverad lagerfestong illusoriskt upphängd i fleuronger, bakre stolpar med akantusrosetter, cabriolben med beslag av akantusornamentik, skiva i kalksten, övre lådan med bläckpåskrift "Renoverad 1922 af Adolf Hedman Möbelsnickare", ett lås stämplat E under krona (Eskilstuna Fristad), höjd 83, 94 x 50,5 cm

Jämför osignerad byrå av Georg Haupt i Verner von Heidenstams Övralid, Östergötland

PROVENIENS: Sannolikt förvärvad av kapten Rudolf Nydahl (1882-1973) och hans hustru Daisy, född von Brömssen (1896-1980), i samband med att paret 1920 flyttade till en våning på Riddargatan 35 i Stockholm
därefter i arv inom familjen till nuvarande ägare

LITTERATUR: Bukowski Auktioner, auktion, 16-18 april 1925, nr 113, jämför osignerad byrå av Georg Haupt
Ernst Fischer: Svenska möbler i bild, Stockholm 1938, sidan 171, jämför snarlik byrå utförd av Georg Haupt 1778, i Kungl. Husgerådskammaren
Marshall Lagerquist: Georg Haupt - Ebéniste du Roi, Stockholm 1979, sidan 96, jämför detalj på sekretär av Georg Haupt; sidan 111f, jämför byrå daterad 1 november 1778; sidan 152, jämför nyckelskyltar på sekretär signerad och daterad av Haupt 1784; sidan 164, jämför byrå signerad och daterad av Georg Haupt 1777, tidigare i Carl Robert Lamms samlingar
Torsten Sylvén: Mästarnas Möbler - Stockholmsarbeten 1700-1850, Stockholm 1996, sidan 425, jämför avsnitt kring möbelmästarnas kännetecken avseende blomrosetter
Lars Ljungström: Georg Haupt - Gustav III:s hovschatullmakare, Stockholm 2006, sidan 38 samt sidan 89, fotnot 51, avsnitt om "Georg Haupt och hans landsmän i London", där Johan Christian Linning figurerar på 1770-talet

Få hantverkare kan sägas ha levat i samklang med sitt material som Haupt gjorde, genom en oerhörd känsla för komposition, färg och teknik, liksom höga krav på materialet och arbetets kvalité. Auktionens nyupptäckta byrå ansluter nära till Georg Haupts oeuvre genom sina uppenbara stilistiska likheter med signerade byråar utförda av mästaren, men konstruktionsmässigt avviker densamma från den gängse bilden av Haupts arbeten. Lite förenklat är det antingen en Haupt med otypisk konstruktion och tyngre beslagsuppsättning än vanligt, vilket vissa detaljer talar för, eller också är det en skicklig samtida efterbildning av en initierad ebenist i hans närmsta krets vilket är en trolig slutsats. De närmast givna samtida ämbetsmästarna är bröderna Gottlieb och Fredrich Iwersson, där den förstnämnde övertog Haupts titel som slottssnickare efter hans död 1784. Både Georg Haupt och Gottlieb Iwerssons gravyrkonst har en så pass hög kvalité att skillnaderna är svåra att särskilja, medan Fredrich undantagsvis höjde sig till kvalitetsnivån på auktionens byrå.

Rent stilistiskt finns fyra kända byråar av Haupt som kan sägas utgöra ett referensmaterial i jämförande studier: en osignerad byrå i Verner von Heidenstams Övralid; en byrå tidigare i Carl Robert Lamms samlingar, signerad och daterad 1777; en byrå i Kungl. Husgerådskammaren signerad och daterad 1 november 1778; samt en osignerad byrå såld på Bukowskis 1925. Tidsmässigt så ligger således tillverkningstiden kring sent 1770-tal eller tidigt 1780-tal, en väsentlig liten detalj talar för att upphovsmannen rentav varit i Haupts verkstad och utfört byrån. Haupt har i allmänhet samma utformning på sina blomrosetter, vilka är utförda av buxbom eller citronträ. Pistillen i mitten av rosetten har Haupt skurit ut och vridit ett kvarts varv och därmed vinklat i en annan fiberriktning på träet, vilket också är fallet med auktionens intarsiadekor, vilket kräver en hög detaljkännedom om Haupts arbete.

Utöver intarsiaarbetena så har byråns högklassiga beslagsuppsättning med uppenbart släktskap till den store mästaren, dock framstår delar som tyngre och extraordinära i sina detaljer. Exempelvis de bakre rosettbeslagen på byrån är av en typ som finns i - vad som måste vara - två olika tillverkningar. Versionerna skiljer sig åt genom att kulan i mitten är högre på den ena (även resten har aningen större reliefverkan). Auktionens byrå har beslag av den lägre typen, som t.ex. Anders Lundelius konsekvent använt, däremot har Haupt för det mesta den högre, men det finns exempel på att han även använt den andra varianten. Inför katalogisering av byrån har samtliga beslag lossats och rengjorts, i samband med detta arbete framgick att majoriteten av mässingsspikarna var original och antagligen har beslag inte tagits bort sedan tillverkningstiden.

Av någon anledning brukar hovsnickaren, ämbetsmästaren och hovschatullmakaren Johan Christian Linning, som var son till den välkände Christian Linning, glömmas bort när man resonerar om vilka som kunde tänkas göra riktigt bra möbler i Haupts anda. Johan Christian var inte bara Haupts svåger utan har också efterlämnat en handfull möbler som stilistiskt hör ihop med Haupts oeuvre och som även ibland beskrivits som egenhändiga arbeten av densamme. Här kan nämnas: en sekretär såld på Beijers 20 november 1986, nr 448; en byrå såld på Bukowskis våren 2007, nr 983; samt en sekretär såld på Sotheby's, New York 5 april 2000, nr 398A. Utöver att Georg Haupt gifte sig med Christian Linnings dotter Anna Elisabet 1771, så utförde han också sitt mästerstycke i svärfadern Christian Linnings verkstad.

Under ett par år på 1770-talet (samtida med de två signerade Haupt-byråarna med samma fasadkomposition som auktionens) måste Johan Christian Linning ha arbetat mer eller mindre självständigt i skydd av någon stockholmsmästare, rimligen just Haupt. Linning hade på något sätt övertygat svenske ambassadören i London, von Nolcken, om att medföra en intarsiaplakett när denne 1775 reste hem och uppvaktade Gustav III. Resultatet blev att Linning 1776 återvände till Sverige och utnämndes till hovsnickare, vilket var en bra merit, men uppdragen från hovet var inte många och utnämningen var inte legalt giltig för att bedriva försäljning till allmänheten. Till det krävdes att man var mästare antingen i skrået eller under hallrätten, Linning blev emellertid mästare först 1779. På något sätt måste han ha försörjt sig under de tre mellanliggande åren och gissningsvis gjorde han det genom samarbete med Haupt. Alla uppgifter vi har om skråsnickarnas gesäller bygger på mantalslängder och i viss mån husförhörsprotokoll. Det betyder att de som finns i olika översikter är de gesäller som räknades till Haupts hushåll. Den som hade egen bostad på annat håll saknas i källmaterialet, den här felkällan finns nästan aldrig angiven i litteraturen, men är allt annat än oväsentlig. Johan Christian kan faktiskt ha funnits i Haupts verkstad de aktuella åren utan att finnas med i Marshall Lagerquists förteckning och med tanke på Linnings yrkeserfarenhet från London har han med all sannolikhet arbetat mycket självständigt, utan att vara upplärd med Haupts alla lösningar som rättesnöre.

Ställvisa fanérskador, lagningar och kompletteringar, skivan sannolikt ej ursprunglig samt med lagningar

Nyckel/nycklar finns.