







CARL LUDWIG MANGEOT (bronsgjutare och hovciselör, 1777-1846) tillskrivna, ett par ljusstakar, högklassiga sengustavianska stockholmsarbeten.
Klubbat belopp | 75 000 SEK |
---|---|
Klubbas | Avslutad |
Hus | Stockholms Auktionsverk Nybrogatan 32 |
Föremålet har klubbats. |
Ciselerad, matterad och polerad brännförgylld brons, foten med kälning, genomgående roulettedekor, avsmalnande fasetterad pelare på lejontassar, urnformad ljuspipa med repstav och godronnerad botten, lösa manschetter, höjd 30 cm
LITTERATUR: Bukowski auktioner: Porfyr - en utställning kring föremål från Älvdalens Gamla Porfyrverk, Stockholm 1985, sidan 80, nr 66, jämför kandelabrar med monteringar av samma tillverkare; sidan 84, nr 83, jämför ljusstakar monterade med ljuspipor av samma typ
Henrik Åberg: Tillverkning av förgyllda bronser i Stockholm under empiren, magisteruppsats, Uppsala universitet 1999
Christian Laine, red.: De Kungliga Slotten, Rosendals slott, Stockholm 2003, sidan 319, jämför jardinjär i Rosendals slott med bronsmonteringar av Carl Ludwig Mangeot
Stockholms Auktionsverk, Klassiska, våren 2014, nr 2027 & 2028, jämför ett par ljusstakar respektive kandelabrar tillskrivna Mangeot; hösten 2014, nr 1023, jämför ett par kandelabrar tillskrivna Mangeot
I efterdyningarna av färdigställandet av Stockholms slott under 1750-talet kom flera inhemska yrkesgrupper att genomgå en utveckling av sällan skådat slag. Det stora byggprojektet med dess från framförallt Paris inkallade hantverkare skapade en grogrund för det förfinade svenska hantverk som skulle se dagens ljus under 1700-talets andra hälft och 1800-talets början. Gördelmakarsonen Fredric Ludvig Rung (1758-1837) kom genom släktförhållanden att avancera inom hovet vid sidan av skråtvånget och fick genom understöd från hovintendenten Jean Eric Rehn utnämningen hovciselör. Efter sex års studier i Paris stod Rung under stark influens från Pierre Gouthiérs verkstad och kunde vid hemkomsten till Sverige 1787 genomföra flera prestigefyllda uppdrag åt Gustav III.
Den franskättade gördelmakaren Carl Ludwig Mangeot (1777-1846) kom att utbildas hos Rung, som under den gustavianska tiden var den främste och som i egenskap av hovciselör i princip hade ensamrätt för tillverkningen av högklassiga bronsmonteringar av kontinental klass. Rung hade dessutom genom sitt engagemang i Elfdals Porphyrverk, som påskyndades av Gustav III, kunnat leverera flertalet av de bronsmonteringar som porfyrföremålen försågs med. Det är intressant att konstatera att Rungs elev Mangeot tog upp en konkurrerande tillverkning av just brännförgyllda monteringar till porfyrobjekt. Utan tvekan höll de sengustavianska arbetena av både Rung och Mangeot en så hög kvalitet att man ofta överträffade de bästa samtida parisarbetena.
Mangeot hade en mångfacetterad produktion av exempelvis bordsplateauer, kandelabrar, ljusstakar, svärdsfästen och dylika föremål som ställde höga krav på såväl ciselering som brännförgyllning. Mangeot var även ålderman i gördelmakarämbetet under senare delen av sitt liv och uppges i bouppteckningen ha haft en galvanisk förgyllningsmaskin, vilken i så fall bör ha varit den allra första i landet. I räkenskaper framgår att Mangeot hade omfattande leveranser till de kungliga slotten 1826-1830. Redan 1814 levererade han en utsökt bordspendyl som var en var en julgåva från Karl XIII till kronprins Karl Johan, för att fira unionen mellan Sverige och Norge. I Mahognyförstugan på Rosendal finns den monumentala jardinjären i Åsby diabas som Mangeot bronsmonterade 1825 för en kostnad av 450 riksdaler banco.
Ljusstakarna har samma grundstomme med den kälade fotplattan, de avsmalnande fasetterade pelarna med urnformade ljuspipor, som ett par ljusstakar och ett par kandelabrar, tillskrivna Mangeot, som såldes på Stockholms Auktionsverk Klassiska våren 2014. Kvaliteten på ciseleringen och brännförgyllningen är enastående hög och håller internationell klass, sannolikt har delarna varit två eller tre gånger i elden under förgyllningsprocessen. Framförallt är de matterade partierna mästerligt utförda och här utgör ett par kandelabrar i privat ägo ett utmärkt jämförelsematerial. I samband med den stora porfyrutställningen på Bukowskis 1985 visades ett par synnerligen högklassiga kandelabrar av Rännåsporfyr och brännförgylld brons, med ljusarmar i form av sjöhästar bärande facklor i munnen (katalognr 66). Vid en jämförelse mellan dessa kandelabrar framgår tydligt att såväl modellen som ciseleringen och förgyllningen är utförd av samma mästare. Det för samtiden moderna formspråket i begynnanande empire gör Mangeot till sannolik tillverkare av samtliga dessa ljusredskap, inte minst mot bakgrund av hans vackra monteringar av porfyrföremål som de nyssnämnda kandelabrarna. Rung hade redan vid 1700-talets slut börjat trappa ner sin verksamhet och 1819 begärde han befrielse från skattskyldighet då tillverkningen i hans verkstad i princip upphört, till förmån för sin elev Mangeot.
Obetydligt bruksslitage.