GEORG HAUPT (hovschatullmakare 1769, ämbetsmästare i Stockholm 1770-1784/88), secrétaire en cabinet, högklassigt gustavianskt stockholmsarbete.

Fanerad med amarant, färgad björk, lönn och jakaranda, rak form med avfasade hörn, övre lådan med beslag i form av löpande hund, front med inläggningar av friser och fält, graverad intarsia av lagergirlander, kortsidor med graverade inläggningar i form av bladfestong och rosett, nedfällbar skrivklaff, inredning med åtta lådor, raka nedåt avsmalnande ben med fothylsor, skiva av kolmårdsmarmor med dubbel kälning, skivan och ovansidan märkt med rödkrita "N:o 1", höjd 125, 96 x 44 cm

PROVENIENS: Bukowski Auktioner, Internationella, hösten 2000, nr 535
Svensk privatsamling

LITTERATUR: Marshall Lagerquist: Georg Haupt - Ebéniste du Roi, Stockholm 1979, sidan 141, jämför sekretär signerad och daterad av Haupt 1778; sidan 145, jämför sekretär signerad och daterad av Haupt 1780, i Nordiska Museets samlingar; sidan 154, jämför sekretär märkt Haupt N:o 4, tidigare i samlingar på Grävsnäs herrgård

Få hantverkare kan sägas ha levat i samklang med sitt material som Georg Haupt gjorde. Han hade en oerhörd känsla för komposition, färg och teknik, liksom höga krav på materialet och arbetets kvalité. Utbildningen under gesällvandringen i Paris och London gav Georg Haupt en stark känsla för det nyklassicistiska formspråket som var up-to-date vid tidpunkten (1760-talet) och det var han som på kunglig beställning gjorde den första möbeln i Sverige i det nya formspråket, det vi idag kallar för det gustavianska; ett skrivbord, som idag går att beskåda på Drottningholms slott, tillika hans mästerstycke år 1769/70.

Av sin samtid, betraktades Georg Haupt som ett geni och som en hantverkare som omvandlat sitt värv till en konstart. Flera av Haupts kungliga beställningar, såsom mineralskåpet, en gåva av Gustav III till prinsen av Condé, utfört 1773/74 efter en akvarellerad teckning av Jean Eric Rehn, liksom kronprins Gustav IV Adolfs vagga, ställdes ut till allmänhetens beskådan. Dessa evenemang kommenterades i journaler (tidningar) och i memoarer och är idag ovärderliga källor för vår kunskap om hur samtiden såg på sin hovschatullmakare och ebènist. Några som aldrig kom att ändra sin syn på Georg Haupt var Gustav III och hans hov, som under hela Haupts verksamhetstid var stora beställare.

Blott 43 år gammal, efter att ha arbetat som mästare i endast 14 år, gick han bort 1784 i sviterna av et slaganfall. Han gick ur tiden när ett nytt sätt att se på form och komposition tog vid – det vi brukar kalla den sengustavianska eran. Det hade varit oerhört intressant att få ta del av hans verk i detta nya sätt att se på möblers utseende, då det redan i hans produktion från det tidiga 1780-talet fanns föraningar om det nya.

Smärre lagningar och retuscher, ett lås senare

Nyckel/nycklar finns.