564. BRUNO LILJEFORS. Sträckande ejdrar, olja på duk, 46 x 75 cm.

BRUNO LILJEFORS
1860 - 1939
Sträckande ejdrar
Signerad och daterad Bruno Liljefors 1934. Olja på duk, 46 x 75 cm.

Bruno Liljefors är den svenske konstnären som främst förknippas med natur- och djurmotiv, särskilt i dramatiska situationer. Gemensamt för dessa situationer är djurens rörelser - det kan vara en pilgrimsfalk som slår ett byte eller bofinkar som söker föda i körsbärsträdet. Med zoologisk precision är återgivandet av djurens fysionomi och utseende lika viktigt för Liljefors som att fånga dess rörelse. Ett led i detta arbete var att Liljefors (som många andra konstnärer innan och omkring sekelskiftet) experimenterade med fotografi för att kunna detaljstudera t.ex vattenringarna omkring den lyftande gräsanden för att sedan kunna översätta det till målningens duk. Liljefors följde med stort intresse fotografipionjärerna George Douglas Campbell (också känd som hertigen av Argyll), Eadweard Muybridge och Ottomar Anschütz vilka alla arbetade med att, inom det tidigmoderna fotografiet, fånga skarpa bilder av djurens rörelser. Efter de nämnda fotografernas studier kunde Liljefors hämta detaljerad information om stenfalkens vingposition och hägerns vingslag per tisdenhet. Fotografins framfart rönte stor nyfikenhet och beundran även inom medicinen och naturvetenskapen och när en fotografisk förening bildades i Uppsala år 1889 fanns Liljefors upptagen som en av medlemmarna.

Dessa mångåriga och grundliga studier av djurens rörelse gör att Liljefors kunskap om olika arters rörelsemönster översätts i hans målningar. Motivet med sträckande ejdrar känns igen från flera målningar, men det är påfallande hur Liljefors kan problematisera synintrycken och ge dem nya gestaltningar. Motivet kan i många fall uppfattas som samma,men som den känslige konstnär och naturkännare Liljefors är betraktas motivet från olika håll och vinklar, vilket gör att det hela tiden känns nytt och unikt. En av de mest kända målningarna med ejdrar är “Sträckande ejder” (1901) som finns på Thielska galleriet. I den målningen precis som i auktionens “Sträckande ejdrar” gestaltas vingslagen genom att lösa upp konturerna som gör att betraktaren får känslan av rörelse. Liljefors skriver själv i sina anteckningar följande om ejdern: “Då hösten kommer samla sig ejdrarna i flockar för att draga söderut. Fåglarna flyga i bredd på ett eller flere led bildande lång vall, som rullar fram öfver vattenytan med en böljande rörelse, än smygande ned i vågdalarna, än höjande sig öfver ett brott. Leden dela sig och stycken däraf byta plats, men individens kurser stå parallella och det ordnar sig efter lagar som göra att vallen lugnt och jämt rullar framåt” (Ellenius, sid 89).