Helmer Osslund

HELMER OSSLUND (Stockholm, 1866-1938), Självporträtt, olja på smörpapper uppfodrad på pannå, 50x37 cm,

Åmells etikett a tergo.

HISTORIK:
Osslund var en mycket framstående människoskildrare och porträttmålare, även om denna sida av hans konstnärsskap inte har uppmärksammats i lika hög grad som hans landskapsmåleri. Hans uppfattning var oftast drastisk och någon förskönande karakteristik av modellerna förekom aldrig.
I en recension av den stora Osslund utställningen på Konstakademien våren 1932 skrev Gotthard Johansson i SVD den 6 mars:
"Helmer Osslund avslöjar sig som en av de mest impulsiva människoskildrare vi har i vår konst. Man förbluffas över det oerhört direkta grepp, varmed han utan ett ögonblicks betänksamhet tar fram det vitala hos sina modeller. Karakteristiken närmar sig ofta karikatyren som i den den pösande "svensk-amerikanern" eller den surt grinande "Kajsa-Malena", men det finns ingen elakhet i dess psykologiska ögonblicksexponeringar, som i all sin impulsivitet äro mänskligt djupskådande på ett sätt, som är ytterst sällsynt i svensk konst. Därtill äro de ofta ett glänsande måleri."
De flesta av Osslunds porträtt tillkom mellan 1915 till 1923 då han var bosatt i Sollefteåtrakten, med avbrott för en resa till Italien 1922. Den aktuella målningen är således ett mycket tidigt arbete inom denna genre.