Klubbat för:

12000 SEK

Estimate

12 000-15 000 SEK

Description

JOHAN CHRISTOFFER BOKLUND
1817-1880
Historisk scen - Möjligen föreställer scenen kung Henri IV av Frankrike som besöker sin älskarinna Gabrielle d´Estrées
Olja på duk, 65 x 54 cm.
Intyg på baksidan 'Originalmålning av Johan Christoffer Boklund Intygar Gustaf Jaensson'

Johan Christoffer Boklund var den förste målare, som gjorde den svenska hemmapubliken bekant med den samtida franska kolorismen. Han överraskade vid sin återkomst från Paris med ett förut osett behag i koloriten och med en osviklig elegans i penselföringen, vilket vi ser utsökt exempel på i det nu aktuella verket.

Boklunds betydelse för svenskt konstliv kan inte överskattas. Efter flera års studier vid Konstakademien i Stockholm och en åtta år lång vistelse i München, dit han 1846 hade rest med sin vän och elev Johan Fredrik Höckert, for han på nyåret 1855 till Paris för att studera i Thomas Coutures berömda ateljé. Couture var för ögonblicket den mest firade av alla konstnäer och som lärare var han utmärkt. Boklunds färg blev kraftigare och mustigare och samtidigt ljusare och behandlingssättet blev allt lättare och finare. Hans 'Savoyardgosse som lagar sitt instrument' som han i Paris målade i naturlig storlek, skickades på våren 1855 hem till Stockholm och väckte allmän beundran. Man fann att det knappast var någon av hans jämnåriga, som kunde överträffa vad han här presterat, och man började tala om lämpligheten att knyta honom till akademien som lärare.

Tyvärr saknade Boklund medel att fortsätta det dyrbara livet i Paris och han kände sig därför nödsakad att redan på sommaren 1855 återvända till München, men längtade intensivt tillbaka till Paris, dit han rådde alla konstnärer att fara. Han vantrivdes nu i München och hade fått ögonen öppna för den tyska ensidigheten. På Scholanders uppmaning for han efter ett halvår i Tyskland tillbaka till Stockholm. "Kom genast, ögonblicket är viktigt", hade Scholander skrivit . Boklund kom också i rätta stunden. I mars 1856 blev han t.f. lärare vid Konstakademiens nyinrättade målarskola. Den 7 december detta år blev han vice professor och samma dag vald av akademien till ordinarie professor för teckningen. Han blev en utmärkt lärare , som förstod att inspirera sina elever. Han sökte aldrig påtvinga dem någon allena saliggörande metod. De fick söka sig fram på egen hand. "Boklund förstod så att säga att blåsa på kol. Fanns det glöd däri så fick han det att brinna, och han lät det brinna som det ville, han blott blåste. Endast så är en skola berättigad", har en av de yngsta av hans elever sagt. Under 1856 blev han även lärare för kronprins Karl, samtidigt som han upprättade en privat målarskola. Dessutom stiftade han detta år Konstnärsklubben för att åstadkomma ett livligare kamratlivoch en bättre kamaratanda bland konstnärerna. Där blev han den sammanhållande kraften under många år. 1864 lyckades han också genomdriva Johan Peter Molins förslag, att en kvinnlig avdelning skulle upprättas vid Konstakademien.

Johan Christoffer Boklund engagerades alltmer i det väldiga organisationsarbete, som möjliggjorde att statens konstsamlingar blev tillgängliga för hela svenska folket i det nya Nationalmuseum 1866. Han var ledamot av kommittén angående Nationalmuseumsinredning 1861-1862. Mellan åren 1861 och 1865 var han t.f. kamrer vid Kungl. Museum. Han var vidare ledamot av kommittén angående urval av oljemålningar för Nationalmuseum 1865 samt i kommittén angående förevisande av Nationalmuseum 1865-1866, föreståndare för Konstakademiens konstsamlingar, intendent vid Nationalmuseum 1866 och föreståndare för Karl XV:s samlingar. Samma år var han ledamot av nämnden för inköp av konstverk tillNationalmuseum och utnämndes till direktör för KOnstakademiens läroverk. Sedan 1856 hade han varit ledamot av akademien.

Tidigt hade Boklund blivit Karl XV:s närmaste vän bland konstnärerna. Han bodde om somrarna med sin familj i en flygel på Ulriksdal slott för att vara kungens närhet, då denne ville måla. Han förmedlade inköpen till de kungliga samlingarna, och han utförde detta arbete med en solidaritet mot sina kollegor, som stod över all kritik. Han var outtröttlig, då det gällde att hjälpa och stödja konstnärerna. Alla tog också hans hjälpsamhet i anspråk och hanefterlämnade en väldig brevsamling, som överflödar av tacksägelser och böner om ny hjälp och nya tjänster.

Få personer torde ha gjort så mycket för det svenska konstlivet som Johan Christoffer Boklund, men hans lärar- och organisationsarbete vid sidan av måleriet måste ha verkat uppslitande.Han snerver blev de sita åren allt sämre. Karl XV:s död blev ett svårt slag för honom, kanske i ännu högre grad än för de övriga konstnärerna, och hans vänner var mycket oroliga för hans psykiska hälsa. Han fortsatte emellertid sitt arbete , men hans sista år var enligt Scholander "en enda lång dödskamp". På Boklunds staffli stod vid hans död en ofullbordad variant av hans "Hemvändande meranskyttar", som visar att han ännu de sista åren hade bevarat sin koloristiska känsla oförsvagad.

Auktionsnummer:

1524

Date:

2020-12-09