Klubbat för:

130000 SEK

Utropspris

75 000-100 000 SEK

Beskrivning

GOTTLIEB IWERSSON (mästare och hovschatullmakare i Stockholm 1778-1813, slottssnickare omkring 1784), sekretär, högklassigt sengustavianskt stockholmsarbete, fanerad med mahogny, brännförgyllda beslag, lådinredning bakom klaff med inläggningar av mässingslister och linsbeslag, delvis mässingsklädda lås, konstruktionen med fyllningar mellan lådorna, snedställda hörn med kannelering och droppbeslag, avsmalnande ben med gjutna och ciselerade fothylsor, skiva i kolmårdsmarmor med dubbel kälning märkt med rödkrita Metz macker N:o 10, en låda med blyertspåskrift NB:a, märkt med fraktetikett Bankdirektören Knut Wallenberg Stockholm, nycklar medföljer, höjd 124,5, 94,5 x 48,5 cm, obetydliga torrsprickor

Johan Wilhelm Metzmacher, ämbetsmästare i Stockholm 1769-1783, var förutom sin verksamhet som möbelsnickare också en driftig handelsman och köpte in beslag och stenskivor till sina kollegor. Det förekommer därför skivor märkta med Metzmachers namn på möbler signerade av andra stockholmsmästare.

PROVENIENS:
Bankdirektör Knut Agathon Wallenberg (1853-1938), Stockholm

LITTERATUR:
Torsten Sylvén: Mästarnas Möbler - Stockholmsarbeten 1700-1850, Stockholm 1996, sidan 196 jämför etikettsignerad sekretär
Stockholms Auktionsverk, Klassiska, hösten 2016, nr 2004, jämför etikettsignerad sekretär av Gottlieb Iwersson från Häringe slott

Gottlieb Iwersson föddes den 9 juni 1750 i Malmö och var son till snickaren och åldermannen Olof Iwersson och Greta Pehrsdottter. Som 16-åring startade Iwersson som snickarlärling hos fadern och 1769 blev han utskriven som gesäll. Förutsättningarna att bli mästare i Malmö visade sig dra ut på tiden och Iwersson sökte sig därför till Stockholm och arbetade som gesäll hos Nils Dahlin och Petter Liunggren. Iwerssons långvariga utbildningsgång från gesäll till mästare, ej mindre än nio år, var långt ifrån ovanlig i Stockholm under senare hälften av 1700-talet. Det ingick nämligen i snickarämbetets politik vid denna tid att reglera tillströmningen av nya mästare för att så långt möjligt förhindra besvärande konkurrens. Detta förhållande medförde att åtskilliga snickargesäller i otålig väntan begagnade möjligheten att gå förbi ämbetet genom att söka mästarskap som ebenister under hallrätten. En annan möjlighet var att söka mecenatskap hos kungen genom vissa kanaler och få i uppdrag att utföra en möbel för denne. Detta tillvägagångssätt hade utnyttjats av gesällerna och blivande hovschatullmakarna Lorentz Nordin, Samuel Pasch och Georg Haupt, vilka på så sätt mer eller mindre tilltvingat sig mästarskap av skråämbetet.

Iwersson anhöll direkt hos Gustav III att för göra ett mästarprov, en beställning på en sekretär, vars ritning daterad 21 mars 1778 godkändes av kungen. Sekretären, ett skåp med skrivklaff "en abattant" för Gustav III, har tydlig inspiration av Georg Haupts 1774 utförda mineralskåp för prinsen av Condé. Intarsiaarbetet med riksvapnet på klaffen och sinnebilder för konst och vetenskap på den underliggande lådan visar dock ett anmärkningsvärt kunnande i denna teknik, i vilken Haupt var den obestridlige mästaren. Den 21 maj 1778 antogs Iwersson som ämbetsmästare och följande år öppnande han sin egen verkstad.

Som ämbetsmästare kom Iwersson att inta en ledande ställning inom sitt yrke, poängterad genom utnämningen kring 1784 till kunglig slottssnickare och schatullmakare. Hans verkstad sysselsatte, när den var som störst på 1790-talet, sex till nio gesäller, ett jämförelsevis högt antal. Verksamheten omfattade inte bara framställning av möbler utan även utförande av fast rumsinredning, som ju föll inom snickarämbetets kompetensområde, exempelvis inläggning eller reparation av parkettgolv.

Fram emot mitten av 1780-talet började Iwersson tillämpa den nya möbelstil närmast efter engelska förebilder, som introducerats i början av årtiondet av exempelvis ebenisterna Anders Scherling och Lars Almgren i Stockholm, allmänt känd som den sengustavianska stilen. Den framträdde inte som den föregående med inläggningar av olika träslag och dekorativa metallbeslag utan med släta mahognyytor och smala mässingslister. Men jämsides fortsatte Iwersson en period i begränsad omfattning tillverkningen av möbler i traditionell Haupt-stil. Under det sista årtiondet av 1700-talet och det första av 1800-talet är hans möbler genomgående av mörk mahogny, ofta utsmyckad med kannelerade pilastrar med förgyllda kapitäl samt med ornamentalt utformat listverk av metall i geometriska figurer, påminnande om franska möbler i directoire-stil.

Möbeln har alla Iwerssons drag, vackra proportioner, noga utvalt trä med minimalt av kvistar, fina zinkor, pluggade lådbottnar och fyllningar mellan lådorna. Sekretärens skiva av kolmårdsmarmor har en ovanligt vacker teckning med mossgröna nyanser

Knut Agathon Wallenberg, ofta benämnd K A Wallenberg, född 19 maj 1853 i Katarina församling i Stockholm, död 1 juni 1938 i Skeppsholms församling i Stockholm, var en svensk bankman, politiker och filantrop. Wallenberg utbildade sig liksom fadern André Oscar Wallenberg till sjöofficer, men skaffade sig tidigt även bankpraktik i Paris. Täcka udden på Djurgården, var paret Wallenbergs sommarresidens 1889-1938

Wallenberg var intensivt engagerad i olika samhällsfrågor, inte minst i Stockholms utveckling. Han var under drygt 30 år aktiv i kommunalpolitiken i huvudstaden, som ledamot i Stockholms stadsfullmäktige 1883-1914. Han var också riksdagsledamot i första kammaren i mer än ett årtionde, 1907-1919, och utrikesminister under krigsåren 1914-1917. Wallenberg var initiativtagare, långivare, donator och pådrivare bakom en stor mängd samtida byggprojekt, främst i Stockholm, bland annat Kungliga Operan, Handelshögskolan i Stockholm, Stockholms stadshus, Stadsbiblioteket, Sjöhistoriska museet och Svenska institutet i Rom. Han var även initiativtagare till och pådrivande bakom utvecklingen av samhället Saltsjöbaden, dess villastad, järnväg, Grand Hotel Saltsjöbaden, Uppenbarelsekyrkan och Observatorium.

Auktionsnummer:

2019

Datum:

2019-12-10