BERTIL LUNDGREN (1900-1979). Berg vid havet, pastellkrita på papper, signerad och daterad -56.

39x47 cm inkl. ram.

Proveniens:
Ryno och Rolf Lundgren

Övrigt:

Bertil Lundgren – Sommaren som motiv

Det finns konstnärskap som med tiden framstår som alltmer väsentliga – inte trots sin perifera ställning, utan tack vare den. Bertil Lundgren (1900–1979) var en sådan målare. Utanför den centrala konstscenens publikfriande kretsar verkade han med uthållighet och integritet. Resultatet blev ett konstnärskap som i efterhand ter sig både sammanhållet och egensinnigt.

Lundgrens motivvärld är geografiskt koncentrerad: Nynäshamns hamnområden, Ölands kuster, det svenska landskapets möte mellan hav, skog och ljus. Ofta sökte han sig till trakter som Lövhagen, Järflotta och Torö – platser där naturen talar lågmält men tydligt, och där ljusets växlingar blir särskilt påtagliga. Men i dessa återkommande miljöer finns inget rutinmässigt eller dekorativt. Snarare låter han motiven passera genom ett slags lyriskt filter, där färgen, snarare än formen, får agera den bärande strukturen. Det är ett måleri som i sin klangrikedom påminner om göteborgskolorismen, men med tydligare konturer.

Tekniskt rörde sig Lundgren mellan olja, akvarell, krita och grafik, men oavsett medium förblev färgens roll central. Den var aldrig bara yta, utan substans, kanske som ett sätt komma det återgivna närmare. Det finns i Lundgrens verk en tyst men konsekvent strävan att registrera ljusets rörelser, landskapets skiftningar, årstidens stämningslägen. Hans konstnärliga umgänge var begränsat men betydelsefullt. Särskilt nära stod han Fritz Holmer och Viktor Tesser, som likt Lundgren experimenterade med färgen, och som tillsammans utgjorde ett slags inofficiell krets som representerade landskapen mot Östersjön.

Lundgrens deltagande i jurybedömda utställningar under 1940-talet, bland annat hos C.M. Holmquist i Stockholm, visar att han inte var helt osynlig i sin samtid. Men ambitionen tycks aldrig ha varit offentlig positionering. En större separatutställning planerades till Galleri 44 år 1976, men fick aldrig förverkligas efter att galleristen hastigt avled. Kort därefter gick även Lundgren bort, som om något i honom tystnat i takt med att drömmen om ett retrospektiv gick om intet.

Minnesutställningen som kuraterades av sönerna Orvad, Ove, Rolf och Ryno, i det som senare kom att bli Nynäshamns Sparbank, blev – om än lågmäld – en viktig markering. Den bekräftade vad flera redan anat: att här fanns ett konstnärskap som inte bara förtjänade att lyftas fram, utan också återbesökas – om och om igen. Bertil Lundgren målade inte för samtiden, än mindre för marknaden. Han målade för ögat, för ljuset, för en särskild sorts närhet till naturen.
/ Fredrik Anthony

Has resale rights.

No remarks.