ADOLF ULRIK WERTMÜLLER. Porträtt föreställande Beata Charlotte Eckerman - bröstbild, olja på duk, oval 64 x 53 cm.

ADOLF ULRIK WERTMÜLLER
1751 - 1811
Porträtt föreställande Beata Charlotte Eckerman - bröstbild
Signerad och daterad A. Wertmüller S. à Paris 1786. Olja på duk, oval 64 x 53 cm.

PROVENIENS
Fröken Beata Charlotte Eckerman
Clairfeltska egendomen Rosenlund, Skåne
Bankir Alfred Berg, Djursholm
Bukowski Auktioner AB, 3 mars 1922, kat nr. 6 samt avbildad pl IV.
Stockholms Auktionsverk, 1992
Svensk privat samling

LITTERATUR
Ernst E. Areen, “Vem hon var: Ett Wertmüllerporträtts historia” i "Ord och bild", illustrerad månadsskrift, 17 e årgången, 1919, Vol. 28. avbildad på s. 197.
I artikeln hänvisas till Wertmüller räkenskapsbok och brevsamling som sedan år 1912 Kungliga biblioteket förvarar.
Albin Roosval (red.), "Svenska Hem i ord och bilder", 1915, Bankir Alfred Bergs hem och samlingar, Ill,
s. 5.

UTSTÄLLD
Örebro slott, Örebro,"Svenska konstskatter från Amerika" 15 juni - 19 augusti 2001 katalognummer 4.

Adolf Ulrik Wertmüller är en av våra främsta, och internationellt mest kända porträttmålare. Han inledde sin konstnärliga bana med att under åren 1765 - 1771 studera skulptur vid Målare- och bildhuggarakademien, det som senare blev Kungliga Akademien för de fria konsterna. Efter skulpturstudierna studerade han ett år för Lorens Pasch den yngre, varefter han sökte sig ut i Europa för studier i de kulturella centren, Paris och Rom. I Paris verkade han sedan mellan åren 1772 - 1787, nära Alexander Roslin, och gjorde sig där så småningom ett namn som porträttmålare bland kungligheter och i aristokratiska kretsar.

Porträttet av Charlotte Eckerman född år 1759 är betagande vackert. Med känslig hand har Wertmüller avbildat den unga kvinnans ansikte och klädsel. Hon har lugna mörka ögon som stadigt möter vår blick, munnen är sluten, men ger ett livfullt intryck som suggererar att hon snart kommer yttra något. I enlighet med de klassicistiska idealen är linjeföringen stram och färgen sval. Ytorna är mycket fint målade, och Eckermans hy så slät som om den vore gjord av porslin. Kinderna är lätt rosiga, och det lockiga håret löst uppsatt, enligt tidens mode. Den bruna kappan i frasigt sidentyg har åkt åt sidan och avslöjar en generöst öppen urringning. Kläderna är en variation av tidens antik-inspirerade smak, á la grecque.

Porträttet har sedan det målades fascinerat på grund av sitt ursprung och den avporträtterade kvinnan har väckt beundran för sin skönhet, då som nu. Vem kvinnan är har varit omtvistat, men tack vare de räkenskapsböcker som Wertmüller efterlämnat sig har man till slut kunnat fastställa vem hon är.

Allt började vid Operateatern i Bollhuset vid Slottsbacken i Stockholm. Den skånska flickan, Charlotte Eckerman fick anställning där år 1774 och blev snart en beundrad skådespelerska och sångerska. Hon sägs ha stuckit ut genom sin “sällsynta skönhet och sceniska begåvning”, och blev uppmärksammad av självaste kung Gustav III som ska ha beordrat henne om att spela huvudrollen i Gustaf Fredrik Gyllenborgs “Birger Jarl och Mechtild”, vars manus kungen själv ska ha gett upphov till.

På teatern, var som känt, en ung vacker flicka utsatt och på många sätt skyddslös i sin ställning. Fröken Eckerman blev en tid hertig Karls officiella maitresse, vilket ogillades av allmänheten. På grund av en senare dramatik omkring henne så ska kungen ha rått henne ta att ta sin tillflykt till Paris, vilket också skedde. I Paris tog hon sig en ny identitet som Madame Ahlgrén.

När kung Gustav III kom till Paris år 1784, besökte han Wertmüller i hans ateljé och blev förförd av konstnärens begåvning. Wertmüller gjorde ett såpass stort intryck på kungen så att han blev utsedd till förste hovmålare, och medlem av den nyinstiftade Konstakademien. Kungens gunstling , den stilige Mauritz Gustav Armfelt, som ingick i följet, hade fallit för fröken Eckerman som han träffade under resan. Kanske var det för att hålla hennes minne vid liv, väl tillbaka i Sverige, som han efter besöket beställde hennes porträtt av Wertmüller. I Armfelt och Wertmüllers korrespondens står att ett par kopior beställdes: “Armfeldt betalade i förskott för två kopia” Det tredje porträttet önskades av en annan beställare, Monsieur de Jacobson. Troligtvis kan han ha sett ett av de andra porträtten i Wertmüller ateljé och velat ha ett eget.

Auktionens porträtt, det fjärde i ordningen, är det enda som är daterat år 1786. Porträttet var en gåva till fröken Eckerman från Wertmüller, vilket givetvis ger det en särskild aura och speciell innebörd. I Wertmüllers kassabok finns en avdelning avsedd för verk som han skänkt till vänner och bekanta rubricerad “Notte des mes ouvrages que je me suis offert a faire pour mes amis et connoisances et desquelles je n’ai acceté aucune payment”. Här står: “a paris 1786 le mois d’avril. une Copie de Madame Algren, pour elle, buste toile de 15.” Från Ekermann kom det sedan, troligtvis först efter hennes död, i Armfeldts ägo och därefter till dennes sons, Maurits Clairfelt.

I samband med utbrottet av den franska revolutionen år 1789, flyttade Wertmüller till Madrid varefter han, ett decennium senare, emigrerade till USA. Vi har äran att förmedla den vackra och begåvade fröken Eckermans porträtt, fyllt av historiens vingslag, och ett av Wertmüllers mest brillianta verk. Beundran var skälet till att de alla fyra målades, men till porträttet som finns för våra ögon, även en vänskap.

Olja på duk nedlimmad på masonit. Baksidan av masoniten även den dukklädd. Smärre retuscher under ny fernissa synliga under UV-ljus. Krackelyr.