IVAN IVARSON. På stranden, olja på duk, 78 x 64 cm.

IVAN IVARSON
1900-1939
På stranden
Signerad I Ivarson. Olja på duk 78 x 64 cm.

PROVENIENS
Nordén auktioner, auktion nr. 21, 21 mars 1996, aukt.nr. 57
Privat samling, Stockholm

Att dikta i färg

“Ty att måla, det är främst att dikta i färg - spelar inte färgen första rollen, kan det visserligen vara konst men inte måleri”. Med de orden, yttrade vid en intervju i samband med konstnärens första utställning, formulerar Ivan Ivarson programmet för sitt måleri, och kanske också den unga göteborgska färgromantiken i vilken han spelade en så tongivande roll.

Ivan Ivarson var den ende “göteborgskoloristen” som faktiskt var född i Göteborg. Som 22-åring antogs han till Valand, där han enligt läraren Tor Bjurström “fick gå så vitt möjligt efter sitt eget huvud, då han var för otålig för ett metodiskt arbete”. Efter avklarade studier fortsatte han, bland annat med studiekamraten Märta Taube, söderut och stannade en längre period i Cagnes. Året efter återvände han till Norden, nu med Märta som sin hustru, och flyttade in i Carl och Ruth Kylbergs Grönatorp utanför Helsingör. Mötet med Kylbergs konst blev betydelsefullt, och även om Ivarson hade funnit sitt formspråk tidigare fick han nu en ny inblick i valörmåleriet. Det unga konstnärsparet var inte stadda vid kassa, men desto rikare i vänner, och året efter erbjöds de ett sommarställe på Stenungsön norr om Göteborg.

Somrarna på Stenungsön fram till och med 1931 blev kanske Ivarsons allra mest lyckliga, där måleriet fick en förlösande inverkan på hans ofta obalanserade sinnesstämning. Här kunde den unga familjen, som nu utökats med sonen Per, njuta av saltstänkta bad, naturens skiftningar och ett enklare liv. I målningarna från tiden skildras en lycklig enhet mellan människa och natur, och bilderna framstår som ett tropiskt paradis. Dukarnas format växte, penselföringen blev friare, och fyrklangen med rött-grönt-blått-gult blev alltmer intensiv. Strandens klippor och ängsmark, ultramarinblått hav, röda tallstammar och frisk grönska är ständigt närvarande i hans målningar från dessa somrar.

Trots Ivarsons måleriska framgångar ställde sig konstpubliken oförstående inför hans konst. När han 1931 visade ett femtiotal målningar i Gamla Högskolan i Göteborg, sålde han endast en målning, sista dagen. Ivarson kämpade också i sitt äktenskap, och från 1932 levde han skild från sin familj. Minnena från de ljuva somrarna på Stenungsön gäckade honom och gång på gång återkom han till sina favoritmotiv; badande kvinnor, flickor i gammaldags hattar och blomsterstilleben.

Är det just ett sådant minne som vi ser i målningen På stranden? Två nakna kvinnor, upptagna i ett förtroligt samtal, är på väg ner mot vattnet, den ena iklädd den för Ivarson karaktäristiska vita hatten. Kvinnorna verkar helt obrydda av segelbåten framför dem som glider fram över det indigoblå vattnet. Deras brand- och gyllengula kroppar står i bjärt kontrast mot den omgivande grönskan och havets mättade kolorit. Penseldragen är breda och summariska, som om han ville skynda sig med att få motivet på duken. På ett effektfullt sätt binder Ivarson samman de fyra klangfärgerna med en ovanlig friskhet och energi och trots en nästan våldsam valördyrkan lyckas konstnären balansera mellan en omedelbar naturskildring och fri färgdikt.

Märken efter spännramen i övre högra hörnet, smärre krackelyrer i målningens övre plan, annars inga anmärkningar. För ytterligare information, vänligen kontakta victoria.svederberg@auktionsverket.se.