KANOPER RETOUR d'EGYPTE, ett par, Italien 1800-talets första hälft, skulpterad carraramarmor, krönta av dubbelsidiga Antinous-Osiris huvuden.

Kärl med oviod form, midjan med inhuggna pseudohieroglyfer och den bevingade solskivan som representerar föreningen av falkguden Horus och solguden Ra, botten med bladhölster, rund bas, fyrkantig fotplatta med avfasade kanter, höjd 59 cm

LITTERATUR: Jean-Marcel Humbert, Michael Pantazzi & Christine Ziegler: Egyptomania - Egypt in Western Art 1730-1930, Kanada 1994, sidan 46f, jämför Osiris-Antinous; sidan 176ff, jämför kanoper

Förebilden för Antinous återgår på en grupp statyer som fanns i Hadrianus Villa i den italienska staden Tivoli. Den romerske kejsaren Hadrianus favorit Antinous drunknade i Nilen hösten 130 f.Kr, i samband med att han besökte Alexandria med kejsaren. Antinous förevigades efter sin tragiska död som skulptur i form en egyptiserande halvgud, ett motiv som var omåttligt populärt under en lång period, inte minst under 1700-talets andra hälft och fram till den franska empiren. Den mest kända av Antinous-Osiris från Hadrianus villa i Tivoli, utförd under Hadrianus regeringstid, återfinns numera i Vatikanmuseerna.

Kanoperna har sitt ursprung i den franska empirens egyptiska stilströmning, där Napoleon Bonapartes fälttåg mot Egypten 1798 var helt avgörande för fascinationen av den forntida kulturen. Detta gav på samma sätt som den romerska kulturen upphov till fantasifulla skapelser under den franska empiren. I början på 1800-talet blev L'Egyptomanie ett begrepp i Frankrike, när den egyptiska febern drabbade såväl vetenskapen, som arkitektur, inredning, konst och mode. Det politiska budskapet inom rörelsen var tydligt, här gavs uttryck för ett mångtusenårigt härskarrike, vilket var ett utmärkt formspråk för den kejserliga makten.

Nagg, en bas med mindre lagning, socklar med ställvisa avslag.