Klubbat för:

50000 SEK

Utropspris

50 000-60 000 SEK

Beskrivning

GUSTAF FJAESTAD
1868-1948
Vinterlandskap
Signerad och daterad G Fjaestad 94. Olja på duk, 41 x 30 cm.

PROVENIENS
Gåva av konstnären till Carl Liljefors (1862-1940), bror till Bruno Liljefors (1860-1939)
därefter i arv inom familjen till 2018

Målningen, tidigare opublicerad, utgör en av Fjaestads tidigaste kända målningar med vintermotiv. Vintermotiv kom att bli Fjaestads signum som konstnär, nationellt såväl som internationellt. De hittills tidigaste kända målningarna av Fjaestad med vintermotiv är samtliga odaterade, men anses vara utförda omkring 1893-94, "Gångsätravinter", 32 x 40.5 cm., utförd på Gångsätra på Lidingö där hans Kusin Johann Fjaestad bodde, "Ankarcronas gård", 41 x 31 cm., utförd på konstnären och idrottsmannen Gustaf Ankarcronas gård i Tällberg i Dalarna, och "Vinter-Kvarnbo", 40 x 50 cm., utförd på Kvarnbo, Bruno Liljefors hem norr om Uppsala, Den sistnämnda, vilken troligtvis föreställer mjölnarens stuga, är utförd på baksidan av en målning betitlad "Det gamla slottet", daterad 1894. I målningen ses Fjaestads skugga falla på snön (A. Fjaestad-Nordmark, Fjaestads konst, 1999, nr. F 49-51, samtliga illustrerade i färg s. 155) (Fig. 1-3).

Parallellt med sina konstnärliga studier på Konstakademien 1891-92 och Konstnärsförbundets skola 1893, var Gustaf Fjaestad en framstående idrottsman och tillhörde den svenska eliten i skridsko och cykel. Han erövrade 1891 världsrekordet i skridskolöpning på 1 engelsk mil i Hamnar i Norge och segrade följande år i den första cykeltävlingen i landet öppen för alla, "Mästerskapsridt för Sverige", 10 km samt i det första cykelloppet Mälaren runt. Samma år blev han svensk mästare i 10000 meter på cykel i Uppsala.

Cykelloppet i Uppsala firades med fest på kvällen på Flustret. Fjaestad träffade där för första gången Bruno Liljefors och dennes ene bror Carl. I samband med sammankomsten på Flustret bjöd Bruno Liljefors in Fjaestad till Kvarnbo. Detta kom att bli början på en nära vänskap dem emellan. Förutom konstnärsyrket förenades de i sina intressen för idrott.2 Även Liljefors två bröder, Carl och Pontus, hade ett starkt intresse för sport och friluftsliv. Tillsammans hade de tre bröderna bildat akrobatgruppen Bröderna Manzondi, vilken höll mycket hög klass. Bland annat uppträdde de på Kungliga Operan och Sveasalen.

Efter avslutade studier vid Konstnärsförbundets skola blev Fjaestad 1893 Liljefors medhjälpare vid dekoreringen av Dioramat på Biologiska museet i Stockholm vilket invigdes samma år. Mellan 1892-5 var Fjaestad en ofta sedd gäst på Kvarnbo där han kom att utföra flera tavlor, sommar- såväl som vintertid. 1893 målade Liljefors en tavla föreställande Fjaestad deltagande i ett cykellopp (A. Fjaestad, Gustaf och Maja Fjaestad - ett konstnärspar, 1981, s. 22 ill. I färg, A. Fjaestad-Nordmark, op. cit., 1999, ill. 161, s. 225) (Fig. 4). Förutom de två ovannämnda målningarna, den odaterade "Vinter-Kvarnbo" samt "Vinter, Kvarnbo" , är två ytterligare målningar av Fjaestad utförda på Kvarnbo kända, en målning föreställande Bruno Liljefors i sin ateljé på Kvarnbo, daterad 1893, 30.4 x 29.4 cm. (A. Fjaestad-Nordmark, op. cit., nr. F 43, ill. s.151) (Fig. 5) och "Klar höstdag - Kvarnbo", 52 x 31 cm., daterad 1894 (idem., nr. F 47) (Fig. 6). Inspirerad av Liljefors lät Fjaestad bygga ett litet hus med kamin på trämedar och tältväggar som kunde förflyttas av en häst till de ställen han ville måla så att han skyddades från vind och kyla (op. cit., s. 171).

Den aktuella målningen skänktes av Fjaestad till Liljefors bror Carl. Detta tyder på att den tillkommit under en av hans vistelser på Kvarnbo. I likhet med de målningar med vintermotiv från samma period av Fjaestad som tidigare är kända, visar målningen i sin japansk inspirerande komposition, inflytande från Liljefors vars målningar under denna period kännetecknas av en japansk kompositionsteknik vilken Liljefors tog till sig under sina vistelser i Paris på 1880-talet.

Fjaestads målningar med vintermotiv utförda 1893-94 uppvisar en helt annan teknik än den som kom att känneteckna hans vintermotiv från och med 1895. Linjerna är kantiga och ytor är åtskilda av platta färgplan som skär sig mot varandra. Trots att motiven är glatta är de inte vänliga och välkomnande i den utsträckning som scenerna i den stil som exempelvis kännetecknar "Vintermånsken" från 1895 (Nationalmuseum) (Fig. 7). De oregelbundet vasst formade snöytorna gör kompositionerna helt olik det mjuka, lugna sagolandet från månskenslandskapet. Denna stil var tillfällig, övergående och stilbrytande. Genom att använda sig av ytor som blickfång och en stark färgskala är målningarna närmast att betraktas som en blandning av syntetism och expressionism. Denna stil bröt mot all traditionell behandling av vinterlandskap.

Fjaestads vintermotiv har sedan de först ställdes ut internationellt, väckt stor uppmärksamhet. Redan i början av 1900-talet ansågs han vara en oslagbar mästare i att återge snö. En fransk konstkritiker skrev i Art Dekoratif (op. cit., s. 173):
"Här har vi den återkommande svenska vintern på ett mycket begränsat område, vintern som man uthärdar dagligen och inte bara ser från en släde. Den vintern som är lika passionerat omtyckt som solen är omtyckta av sydlänningen och som härdar kropp och själ så som Fjaestad själv härdats. Är inte detta kärnan av Sverige?

Och om Fjaestads teknik:
"Penselföringen är inte en impressionistisk penselföring, rund eller fläcklik. Den tar alltid snöns form, de hundra varianterna, mjuka och hårda, friska och frostiga, den pågående nedkylningen av den otämjda snön. Skillnaden mellan Fjaestads realism och andra snömålares målarmetoder är samma som skillnaden mellan en av våra målares avbildning av frosten på ett ateljéfönster endast i valörer och toner, jämfört med en penselföring vars lekfullhet utgör en direkt överflyttning av kristalliseringen med dess förgreningar. Resultatet är sagolikt vackert, en fesaga. En som inte sett en snömålning av Fjaestad vet inte vad en snömålning är, och detta sagt ned vetskap om de skickliga vintermålare som finns i Ryssland, Polen, Karpaterna och Alperna. Fjaestad är en unik företeelse. Han tycks vara lika unik för sina landsmän. Ingen i Sverige har sett eller återgett snön på detta sätt."

1. Carl Liljefors övertog den kruthandel som hans far startat 1840 på Svartbäcksgatan i Uppsala och
utvecklade den till Liljefors Krut- och Sporthandel. Han gifte sig med Elin Widerbäck (syster till
konstnären Gusten Widerbäck) och de fick sju barn: Carin 1894, Olof 1896, Ivar 1898, Elsa 1904, Maja
1907, Ingrid 1914 och Ulla 1916. Carl är upphovsman till den jullykta med silhuettmotiv och rött
sidentyg som under årens lopp producerats i stora mängder och är en välbekant julsymbol framförallt i
Uppsala. En stor mängd brev (drygt 150) från Carl Liljefors till hans syskon och föräldrar finns i Bruno
Liljefors personarkiv i UUB.
2. Liljefors var en eminent elitgymnast och idrottsillustratör av rang.1880 anslöt han sig till
Stockholms Gymnastikförening som ägnade sig åt gymnastiska uppvisningar och tävlingar.
Liljefors, som vid det laget behärskade sin kropp till fulländning, ansågs särskilt meriterad på
räck och barr. När Stockholms Gymnastikförening under sin ledare Viktor Balck, den svenska
idrottsrörelsens fader, 1880 åkte på turné till kontinenten var Bruno Liljefors en av deltagarna.
Resan fick stor betydelse för den svenska idrottsrörelsens framtid. Dels bidrog
Gymnastikföreningen till att sprida den svenska gymnastiken utomlands, dels inspirerades
medlemmarna av den moderna tävlingsidrotten som utövades i förgångslandet
England. Decennierna kring sekelskiftet växte också idrottsrörelsen i Sverige och många nya
sporter importerades.

Auktionsnummer:

31

Datum:

2018-06-05